Något som är en extrem skillnad från Sverige är det här med kyrkan. Min värdfamilj är väldigt troende kristna och det innebär kyrka inte bara varje söndagsmorgon utan även söndag- och onsdagskvällar. Söndagar spenderar jag i princip hela dagen i kyrkan. First service är mellan 9 och 10.30 , second service börjar 11 och avslutas runt 12.30. Efter det åker vi antingen och äter med några personer från kyrkan, vilka det är varierar från gång till gång, innan vi är klara med det är det i princip dags att åka tillbaka till kyrkan för youth. Eftersom min familj är väldigt involverad i allt som händer i kyrkan blir det också så att vi stannar i kyrkan hela dagen. Onsdagar är det youth igen... jag kan säga att det inte är så farligt som det låter och nej jag har inte gått och blivit troende. På youth pratar vi (en grupp med high schoolers) om normala problem och val man ställs inför som en ungdom. Såklart pratas det en hel del om Jesus och gud, himlen och helvetet men då brukar jag stänga av öronen.

 

När jag kom hit trodde jag att det skulle finnas ett starbucks i varenda gatuhörn, som det fanns i Seattle, men för starbucks måste man åka till ett annat County. Däremot finns det en kyrka i princip varje gatuhörn, eller kanske vartannat. Frågan här är inte går du till kyrkan utan VILKEN kyrka går du till. Men kyrkorna här är annorlunda. De anordnar aktiviteter så som the race , som var tre onsdagar lång. Det var fyra eller fem lag, jag var grön som de flesta andra seniors, och varje vecka var det en tävling. till exempel skulle vi få hela laget upp för en backe på mindre än tre minuter. Det låter kanske inte så svårt men plussa på en pressenning fylld med vatten och såpa så är det inte lika lätt längre. Slutade med en skrattande bunt längst ner på presenningen, med såpa överallt! Jag blir lika förvånad varje gång en kyrka anordnar något, för i Sverige hade ingen kommit här var vi runt 300  freshmens till Seniors om inte mer än så.

 

I början av min vistelse här tyckte jag att det var ganska stelt att gå till kyrkan, det kändes som att alla visste att jag inte var troende och när the preacher pratade om "anti-christ" kändes det som att alla tittade ännu mer på mig, men jag vet nu att de bara är i mitt huvud för när jag berättar det för någon blir alla lika chockade, även om jag får svar som "well, i'm glad that you're here, you came to the right place (syftat på kyrkan)" eller "i'm going to pray for you" så vet jag att de inte dömmer mig. Har också fått uppleva att de ber innan matcher och att (iaf i  båda basket lagen) spelare har anordnat så att en pastor kommer en gång i veckan och ber/predikar lite. 

 

pjuuuuh! långt inlägg!