haalllå bloggen! 

Tänkte väl egentligen bara kika in och säga att jag lever! och att jag klarade av säkerhetskontrollerna och just nu befinner mig på Bryant University. Har bara vart här i två dagar men det känns så sjukt mycket längre. Lilla Sverige känns vääääldigt långt borta. På dagarna har man fullt upp så jag hinner inte direkt stanna upp och tänka utan allt rullar bara på, så jag har nog inte fattat att det är på riktigt ännu, att jag inte ska åka hem om några dagar utan att jag faktiskt ska vara kvar här ett år!  Men det känns som att det kommer bli ett bra år! 

 

Får uppdatera mer någon annan dag för nu har "bedcheck" varit här och om jag ska orka upp tidigt imorgon, frukosten är klockan åtta, måst jag gå och lägga mig nu

 

 lite så ↑ har dagarna här varit! Hoppas ni har det bra i Sverige 

 

Hejsan alla glada (och ni som inte är det hej på er också!)

Tänkte uppdatera er lite på vad som har hänt i mitt liv den senaste veckan. (pappa har kameran på gotland så ni får fortsätta nöja er med mobilbilder hehe). 

Fram tills onsdag var jag på landet med mormor och morfar, alltid lika mysigt. Bland det bästa jag vet att vara där. Vi åkte in till Uppsala en dag annars var vi mest där ute och badade och bara njöt av vädret. Jooo jusste jag tog mod till mig att prova...trummvirvel... surströmming! Något jag ångrar för det var inte i närheten av att vara gott, fy fan!

På onsdagskvällen träffade jag några av tjejorna, vi "lagade" middag, färdig grillad kuckling och sallad. Satt och pratade och spelade kubb. Igår var det middag hos farmor med kusinerna som gällde! Busade runt med kusinerna tills ungefär åtta och sen skjutsades jag och min bror hem av farmor. På kvällen kom Linn och Lina förbi så vi satt ute och åt frukt med smält choklad samtidigt som vi pratade om allt mellan himmel och jord tills det började ljusna. Underbart!

 

---

 

 

Idag när jag var ute och sprang fick jag för mig att jag SKULLE klara en mil, och det gjorde jag! Det är ju egentligen mer mentalt än fysik de sista kilometrarna, det handlar om att bestämma sig och ge sig fan på att inte ge upp. Under en timme blev det också, inte mycket men med 2 minuters marginal. För många är det säkert inte världens prestation men jag är nöjd och det är huvudsaken heheh. 

 

Allt det här är kanske onödig fakta men det har varit min vecka hittills. 

 

Mitt hjärta hoppar över några slag varje gång jag kommmer på att det är mindre än en vecka tills jag åker. Alla känner säkert igen känslan man får när man gungar på en stol och vickar liite för långt bak liite för fort och för en sekund är helt säker på att man kommer dö, den där mini-hjärtattacken , precis så känns det. Men precis som att man med stolen inser att man faktiskt inte svävade i livsfara går känslan sekunden efter över och ersätts med förväntan.

Jag har flera gånger skrivit att jag är nervös men tro mig, jag visste inte vad jag pratade om, NU är jag nervös det jag kände då var ingenting mot vad jag känner nu. Samtidigt är jag taggad till tusen! Jag kan ändå inte riktigt få in i mitt lilla huvud att jag om 6 dagar sitter på ett flygplan på väg bort från lilla trygga Sverige och på väg mot USA. Men som någon klok männniska yttrat "if your dreams don't scare you, they aren't big enough" och jag kunde inte sagt det bättre själv, ens om jag försökte ett bra tag. 

 

Det är nog bäst att jag avslutar det här inlägget innan ni som läser det drunknar i mina djupa iaktagelser, eller kanske mer passande tänker "oookej vi har fattat du är nervös, finns det någon poäng med det här inlägget eller?" Svaret på den frågan är nej så nu ska jag avlsuta det här inlägget med ett hej då och sköt om er. Sååå 

 

Hej då bloggen och sköt om er!

 

 

 

 

Har precis checkat av ännu en grej på listan med saker som ska vara gjorda innan jag åker. Inte en livsviktig grej på något sätt men nu har jag iaf blivit av med min hemska utväxt och slitna toppar. SKÖNT! Standard vore självklart att lägga in en före och efter bild men så mainstream ska jag inte vara idag. 

 

 

Kan knappt fatta att jag åker om 16 dagar , lite mer än två veckor?! Vart tar tiden vägen egentligen? Jag har ventilerat mina tankar med min frisör i nästan 3 timmar och jag är verkligen galet taggad på att åka! 

 

De negativa med att avresan närmar sig är att säga hej då, till både vänner och familj. Vissa vet man med säkerhet att det är sista gången man träffar dom innan jag åker och dom kan jag krama om ordentligt och säga hejdå till, men det är nästan jobbigare de gångerna man inte vet utan istället blir det ett ganska tafatt "om vi inte ses innan..." eller något i den stilen. Fast jag vet att det bara dröjer ett år tills jag är tillbaka och får träffat folket igen.